1. Det var en solig vårdag, solen värmde mot min kind och det doftade härligt! Det doftade vår, den doften man aldrig känner förutom just på våren. Jag gick gatan fram mot hållplatsen, idag skulle jag åka en bra bit, till andra sidan stan för att gå på ett möte. Morgonen hade varit lite stressig och därför hade jag inte hunnit med min frukost. Vilken tur att de äntligen hade infört frukostvagnar tänkte jag för mig själv. Väl på vagnen slog jag mig ner vid en fönsterplats, beställde en kopp kaffe och en grov fralla, och sjönk ner i sätet. Tänk vad skönt det kan vara att åka spårvagn ändå, smidigt och bekvämt och det bästa av allt jag slipper alla långa bilköer, och stressen av att hitta en ledig parkeringsplats! Jag avnjöt min frukost i stilla ro, dagdrömde mig bort med solen kittlandes i ansiktet. Rätt som det var, var jag framme, och jag kände mig laddad inför mitt möte.
2. Mötet hade gått över förväntan och nu var jag på väg därifrån, solen sken fortfarande och jag var på gott humör. Kanske skulle man gå på afterwork idag? - tänkte jag för mig själv. Jag ringde Pillan. Hon skulle säkert vara på! Klockan slog fem och jag såg Pillan komma springande mot mig, vi gav varandra en snabb kram innan vi kollade vagnarna. Det roligaste är att ta afterwork –vagnen en dag som denna sa Pillan, jag kunde bara instämma. Om man ska på afterwork kan man ju lika gärna börja på vägen dit, ladda upp lite, sa jag och så skrattade vi båda två.
3. Vagnen skulle komma om fem minuter så vi hade tur. Den går inte lika ofta som de vanliga vagnarna men den är definitivt värd att vänta på! Vagnen kom och vi hoppade förväntansfulla på. Vi beställde varsitt glas vin och slog oss ner. Det var mycket folk på vagnen, och stämningen var på topp. Än en gång skänkte jag en tanke på hur glad jag var över den ”nya” kollektivtrafiken. Det hade blivit så mycket roligare att ta spårvagnen än jag någonsin hade kunnat drömma om. Vem vill åka bil och missa denna sociala biten, tänkte jag för mig själv. Rätt som det var stötte Pillan armbågen i sidan på mig och nickade mot en kille som stod längre fram och sneglade på oss. Vilken snygging var min första tanke. Pillan visste att det var en kille precis i min smak. Hon ropade hej till honom och erbjöd han och hans kompis att göra oss sällskap. Det visade sig att Nicklas och Jonas som killarna hette, också skulle på afterwork och det slutade med att vi bestämde oss för att göra sällskap till vårt favorithak. Vi gick gatan upp, solen värmde fortfarande lite lätt och vi skrattade, vi öppnade dörren och gick in på puben, jag tänkte för mig själv; vilken trevligt kväll det kommer att bli.
4. Sommaren hade äntligen kommit till Göteborg, varmt var det och folket strömmade längs avenyn. Jag njöt, vilken vår det hade varit, nu var det snart middag med Pillan och Peter. Jag log för mig själv, vem hade kunnat ana att Nicklas var min drömprins!? Efter den vårkvällen som vi träffades hade vi varit oskiljaktiga, det var som en saga som vi hade stannat kvar i. Vi höll varandra i handen, promenerade sakta längs trottoaren, tittade på varandra och log. Sedan böjde han sig ner, gav mig en kyss och sa; Jag älskar dig Amanda!
