More Related Content
Featured (20)
Kapitel 24 den utvalde
- 1. Kapitel 24, Den utvalde K辰lkens silvriga medar slutade glida i den mjuka sn旦n och stannade pl旦tsligt. Jonas 旦ppnade l奪ngsamt sina 旦gon n辰r han m辰rkte att han hade blundat under den sista biten av f辰rden ner f旦r backen. Det lyste bara vitt framf旦r hans vid旦ppna 旦gon. Jonas f辰ste blicken p奪 en stor h旦g med sn旦 mitt framf旦r n辰san p奪 honom. Han kastade en blick ner p奪 Gabriel som l奪g t辰tt intill honom innanf旦r skjortan, adrenalinet b旦rjade pumpa, Gabriel r旦rde sig inte, inte ens n辰r Jonas pratade med honom. D奪 f旦rs旦kte Jonas f奪 fram ett varmt minne, men det spelade ingen roll hur l奪ngt han 辰n gr辰vde i huvudet, det 辰nda han kunde f奪 fram var is och kyla. Han h旦rde fortfarande musiken som han hade h旦rt p奪 f辰rden ner f旦r den l奪nga backen. Pl旦tsligt kom Jonas ih奪g att han hade sett ett ljus p奪 f辰rden ocks奪, innan han hade b旦rjat blunda. Han kollade sig f旦rvirrad omkring, till h旦ger om honom fanns det en v辰g. Han gjorde en kraftanstr辰ngning och reste sig upp, d奪 gav Gabriel ifr奪n sig ett ljud som gav Jonas mer hopp, som gjorde att han visste att det fortfarande fanns hopp kvar, det fanns fortfarande liv i Gabriel. -Det kommer bli bra Gabe, vi 辰r snart framme! Jonas f旦rs旦kte r旦ra p奪 benen men det gick inte, han stod som fastfrusen i den kalla sn旦n p奪 marken. Men han visste att han var tvungen, och efter stor anstr辰ngning lyckades han. Det r辰ckte med tv奪 steg s奪 fick Jonas syn p奪 ljuset. Men det gick inte mer, han f旦ll ihop p奪 marken som en liten igelkott med Gabriel t辰tt intill sig. N辰sta g奪ng Jonas lyfte sina 旦gonlock trodde han att han bara levde i sina dr旦mmar. Men det st辰mde inte. Han k辰nde sig varm, men det var inte k辰rlek han k辰nde, bara v辰rme i kroppen. Han fr旦s inte l辰ngre som han hade gjort innan, n辰r kylan bet i kinderna p奪 honom. Och det var n奪got mer som inte st辰mde. Gabriel fanns inte d辰r l辰ngre. Jonas b旦rjade ropa, -Gabriel, Gabriel! Gabe! Var 辰r du? Men Gabriel svarade inte, han fanns inte d辰r, det var bara musiken som klingade i Jonas 旦ron. D奪 kom en dam, ikl辰dd r旦d kl辰nning och en lustig r旦d m旦ssa. Jonas visste inte vem det var men hon pratade lugnande med honom, samtidigt som hon satte en varm mugg i Jonas h辰nder. -H辰r, drick lite av det h辰r, s奪 att du blir ordentligt varm, sade hon. Jonas drack av ren artighet, f旦r att i Enahanda skulle man alltid g旦ra som dom vuxna sa s奪 han gjorde det av ren reflex. Musiken tonade bort i Jonas 旦ron och han f旦ll l奪ngsamt in i en djup, varm s旦mn. Snabbt gled Jonas ner f旦r backen p奪 sin k辰lke igen. Men denna g奪ngen var det inte kallt, denna g奪ngen k辰nde Jonas bara gl辰dje. Gl辰djen och v辰rmen fanns i luften n辰r han susade ner f旦r backen, men det tonade ut l奪ngsamt. Jonas kom 奪terigen tillbaka till det varma rummet i den lilla stugan. Men denna g奪ngen luktade det mat, det blev som knivar i magen p奪 Jonas. Han hade inte 辰tit p奪 l辰nge, senast han 奪t en riktig m奪ltid var hos Givaren. N辰r allting hade varit bra, n辰r Jonas och Gabriel hade varit kvar i Enahanda. -Kom h辰r, sade den v辰nliga kvinnan med den r旦da kl辰nningen. Du beh旦ver lite mat i dig, Jonas k辰nde inte igen r旦sten, han tittade f旦rvirrat omkring. -H辰r 辰r jag, sade en ung dam. Hon stod i d旦rr旦ppningen till k旦ket med ett brett leende mot Jonas. -Kom nu, alla 辰r hungriga! P奪 det stora bordet med 奪tta gula stilrena stolar runt omkring, stod det fullt med mat. Det fanns knappt plats f旦r tallrikarna, Jonas k辰nde knivarna hugga till i magen n辰r han l奪ngsamt tog sig fram till en stol.
- 2. Den sn辰lla damen i r旦d kl辰nning tog den lilla runda tallriken framf旦r Jonas och b旦rjade fylla den. Det var ett stort berg med h辰rliga f辰rger och smaker Jonas fick framf旦r sig n辰r damen st辰llde ner tallriken igen. -Ses奪 nu, 辰t, du beh旦ver inte 辰ta allt, men smaka! F旦r f旦rsta g奪ngen i k旦ket lyfte Jonas l奪ngsamt sitt huvud och fick syn p奪 Gabriel. verlycklig fl旦g han av stolen och r旦rde sig med snabba ben runt bordet. N辰r han n奪dde fram till Gabriel str辰ckte han vilt ut sina armar och kastade sig med stor gl辰dje 旦ver Gabriel. Jonas hade helt gl旦mt bort hur utmattad och sliten han var, musklerna v辰rkte och gjorde ont i hela den lilla kroppen. Gabriels armar fl旦g omkring i hopp om att Jonas skulle sl辰ppa honom. -Kom och s辰tt dig h辰r igen, s奪 att du kan f奪 i dig lite mat, sade den sn辰lla damen i r旦d kl辰nning. Med k辰nslorna sprudlande i kroppen gick Jonas lugnt och satte sig igen. Smakerna blandades i munnen och Jonas ville bara fylla munnen p奪 nytt, men han visste att det var oh旦vligt. I hopp om att han aldrig skulle bli m辰tt fyllde han tallriken p奪 nytt, utan att t辰nka p奪 om han egentligen fick. Han tittade fr奪gande med rosenr旦da mjuka kinder p奪 den sn辰lla damen. -t du bara, det finns s奪 mycket mat s奪 att det skulle r辰cka f旦r en hel vecka fram奪t. De sk辰rande knivarna i Jonas mage hade f旦rsvunnit, och ist辰llet hade han en behagligt mjuk k辰nsla. Magen fylldes snabbt med nya k辰nslor n辰r damen i r旦d kl辰nning f旦rsiktigt lade ner ett r旦tt h奪rt paket med gr旦na sn旦ren i Jonas kn辰. Kvinnan hade tagit paketet fr奪n den f辰rgglada h旦gen med paket under den skimrande gr旦na granen. -Tack, tack, sa Gabriel. Jonas v辰nde snabbt sitt huvud mot Gabriel och s奪g det glada ansiktet lysa av gl辰dje n辰r han 旦ppnade sitt paket. -Oh, ja, tack, tack! Sade Jonas artigt n辰r han kommit p奪 att han ocks奪 borde s辰ga Tack. -Kom igen, 旦ppna det! Sade den unga damen f旦rv辰ntansfullt. Det blev varmt och gl辰djefullt i Jonas hj辰rta, nu tyckte han verkligen det var v辰rt att leva. Minnet av k辰rlek som givaren hade gett honom sm旦g sig f旦rsiktigt fram i Jonas tankar. Med f旦rsiktiga fingrar kn旦t han varsamt upp sn旦ret fr奪n det gr旦na paketet, och tr辰dde fingret innanf旦r tejpen s奪 att den lossnade fr奪n det gr旦na blanka pappret. Det var en bra ber辰ttelse och det var enkelt att l辰sa med styckeindelningar. Men du blandar hela tiden ihop D och NU-tid. Det 辰r D-tid tror jag.