Rapport bryt byråkratiseringen i vården
0 likes297 views
Politisk rapport från Centerpartiet. Observera datum på rapporten - politiken är en föränderlig värld.
More Related Content
More from Centerpartiet (20)
Rapport bryt byråkratiseringen i vården
- 1. Bryt byråkratiseringen i vården Rapport från Centerpartiet www.centerpartiet.se
- 2. Innehållsförteckning 1. Inledning: ..................................................................................................................................................3 2. Snabb byråkratitillväxt i de svenska landstingen ................................................................................4 2.1 Snabb ökningstakt för chefer...........................................................................................................6 2.2 Dryg fördubbling av IT-datapersonal på fyra år..........................................................................7 2.3 Övrig utbildad personal för administration och ledning.............................................................7 3. Övergripande orsaker till byråkratitillväxten:.....................................................................................8 3.1 Skyddade zoner runt ledningen......................................................................................................8 3.2 Nationella program kan vara byråkratidrivande. ........................................................................8 3.3 Ökade krav på patientsäkerhet .......................................................................................................9 3.4 Misslyckad och fragmentarisk datorisering...................................................................................9 3.5 Omorganisationer............................................................................................................................10 3.6 lllusionen om stordriftsfördelar.....................................................................................................11 4 Förslag för att bryta byråkratiseringen:...............................................................................................14 Bilaga: Statistiken per personalkategori .................................................................................................16 2
- 3. 1. Inledning: Den engelske populärhistorikern Cyril Northcote Parkinson publicerade 1957 en liten publi- kation under namnet Parkinson’s Law and other Studies in Administration. Skriften förde på ett skämtsamt sätt fram den allvarliga tesen att offentlig administration tenderar att växa med en relativt konstant – och hög - hastighet oavsett hur dess uppgifter förändras. Detta beror på att alla tjänstemän strävar efter att få fler underordnade samt att tjänstemän tenderar att skaffa arbete åt varandra. En studie av den svenska landstingsbyråkratin tycks bekräfta Parkinsons lag. Antalet tjänstemän som arbetar med vården ökar mycket snabbare än den ordinarie personalen – det tycks gälla såväl i år av neddragningar som när verksamheten expanderar. Samtidigt ökar också det administrativa innehållet i läkarnas, sjuksköterskornas och den övriga personalens arbetsuppgifter och tränger undan det konkreta sjuk- och hälsovårdsarbetet. En varaktig och snabb ökning av byråkratin i vården riskerar att tränga undan utrymme för vårdsatsningar och minska effektiviteten i vårdarbetet. Det är också ett växande arbetsmiljö- problem för en personal som ska leverera allt mer information och får allt mindre utrymme för att förbättra sitt arbetsresultat. Byråkratisering kan därför vara en förklaring till brister i effektivitet och tillgänglighet i den svenska vården. I denna rapport analyserar Centerpartiet siffror från Statistiska Centralbyråns yrkesregister som visar en byråkratitillväxten i landstingen som varit fyra gånger så snabb som ökningen av den samlade vårdpersonalen under åren 2000-2004. Vi diskuterar orsakerna till denna utveckling. Vidare ger vi sju förslag på systemförändringar i den svenska vården som skulle ge en möjlighet att bryta byråkratiseringen och bana väg för en effektivare vård där personalens arbete, engagemang och initiativ tas bättre tillvara, arbetsmiljön blir bättre och patienten samtidigt får inflytande, tillgänglighet och bättre bemötande. 3
- 4. 2. Snabb byråkratitillväxt i de svenska landstingen Undersökningen bygger på egen bearbetning av yrkesdata på SCB:s hemsida. De statistikserier vi använder finns tillgängliga för åren 2000 till 2004 och gör det möjligt att undersöka hur många personer med en viss yrkesbeteckning (enligt SSYK-beteckningarna) som hade anställning inom den landstingskommunala sektorn under respektive år. Statistiken gör det möjligt att med någorlunda precision följa hur personalstyrkan i olika befattningar har förändrats under åren. Vi har studerat följande grupper: Högre chefer, utbildad administrativ personal, dataspecialister, samt vårdpersonal i bred mening. De tre första kategorierna har också summerats under beteckningen ”byråkrater”1. Vi tror att den siffran fångar de personer inom landstingen som arbetar med styrning av landstingets verksamhet utan att vara konkret indragen i själva vårdverksamheten. Siffran bör ge en någorlunda god bild av hur många personer som specialiserat arbetar med vårdens styrning.2 1 Högre chefer omfattar SSYK-koderna 1110-1319. Utbildad administrativ personal omfattar SSYK-koderna 2122, 2411-2419, 2423, 2441, 2444, 2451 2470, 2480. (Observera att vi inte räknat med gruppen kontorssekreterare, läkarsekreterare m. fl. (kod 4112) till denna kategori, utan istället fört den till vårdpersonalen trots att en hel del av de ökade overheadkostnaderna för fler chefer och byråkrater nog göms här. Eftersom läkarsekreterare bidrar till att avlasta läkare och sjuksköterskor från administrativa arbetsuppgifter och eftersom det ej i statistiken går att skilja dem från kontorssekreterarna har vi valt att föra denna starkt växande grupp till kategorin vårdpersonalen. Om sekreterarna istället förts till byråkratin hade det inneburit en högre ökning för byråkratin och en lägre för vårdpersonalen. Dataspecialister omfattar SSYK-koderna 2131, 2139 och 3121. Vårdpersonal omfattar SSYK-koderna 2221-2236, 2491, 2492, 3223-3240, 5131-5139. 2 Det finns självklart vissa metodproblem smed användningen av denna statistik. Viktigast att nämna är att personalen omfattar hela landstingssektorn. För flera yrkeskategorier – inte administratörer och chefer – går det inte att veta om de arbetar med vård, kultur eller kollektivtrafikfrågor. Vi har tagit bort sådana yrkeskategorier som uppenbart inte arbetar i vården. Men detta är inget avgörande problem eftersom landstingens största verksamhetsområde är vården och eftersom tillväxt av byråkrati inom andra områden är lika ovälkommen och konkurrerar om samma resurser. Ett annat metodproblem är att yrkesbeteckningar kan förändras. Vi har försökt fånga upp det genom det sätt på vilket grupperna har konstruerats. 4
- 5. Den övergripande bilden åskådliggörs av följande diagram: 2000 2001 2002 2003 2004 Ökning Summa högre chefer 1768 1881 1994 2122 2263 495 Index 100,0 106,4 112,8 120,0 128,0 28,0 Summa utbildad administrativ personal 7586 7877 7863 8056 8261 675 Index 100,0 103,7 103,5 106,0 108,7 8,9 Summa datapersonal 677 811 1187 1345 1407 730 Index 100,0 119,8 175,3 198,7 207,8 107,8 Summa byråkrater 10071 10616 11100 11579 12020 1949 Index 100,0 105,4 110,2 115,0 119,4 19,4 Summa vårdpersonal 172876 173303 171657 177796 181632 8756 Index 100,0 100,2 99,3 102,8 105,1 5,1 Utvecklingen av olika personalgrupper i landstingen (index 2000=100) 140,0 120,0 100,0 Högre chefer 80,0 Byråkrater 2000 Vårdpersonal 2001 2002 2003 År 2004 5
- 6. Dessa data kan sammanfattas: Byråkratin i landstingen har ökat med 19,4 procent eller ungefär 5 procent om året och växer därmed ungefär fyra gånger så snabbt som den ordinarie vårdpersonalen. De högre cheferna har ökat med 28 procent och alltså nästan sex gånger så snabbt som vårdpersonalen. Datapersonalen har mer än fördubblats. Vårdpersonalen har ökat med cirka fem procent. Sammanlagt handlar det om nästan 500 nya chefstjänster, knappt 700 kvalificerade administratörer och drygt 700 nya dataspecialister på fem år. Det motsvarar en lönekostnad på motsvarande 1 miljard per år oräknat overheadkostnader. 2.1 Snabb ökningstakt för chefer Den mest oroväckande tendensen i siffermaterialet är den snabba tillväxten när det gäller antalet höga chefer. Chefer har en betydande makt över sin egen arbetssituation och arbetets organisation om de inte kontrolleras. De har i allmänhet goda möjligheter att själva uppfinna arbetsuppgifter som säkrar deras position. Dessa kan naturligtvis i det enskilda fallet synas nog så välmotiverade, men summan kan ändå bli negativ. Kring cheferna krävs ofta även annan administrativ personal. Det är en svår men viktig uppgift för politikerna att hålla tillbaka en omotiverad tillväxt av chefstjänster. Siffermaterialet visar att den största ökningen av antalet chefer i landstingen har skett inom kategorierna verksamhetschefer inom offentlig förvaltning (+177), verksamhetschefer vård/omsorg (+189), ekonomi- och administrativa chefer (+52) samt chefer för forskning och utveckling (+38). I denna siffra ingår inte avdelningschefer för vårdavdelningar och mottagningar, utan dessa bokförs under vårdpersonal. I vissa landsting har man arbetat medvetet med att hålla tillbaka byråkratiseringen. Likväl kvarstår faktum att ledningsfunktionerna i landstingssektorn sväller betydligt snabbare än den övriga vårdpersonalen. Mot bakgrund av att det genomsnittliga lönerna för framför allt de högre 6
- 7. cheferna ligger långt över genomsnittet för vårdpersonalen finns här en direkt utträngningseffekt. 2.2 Dryg fördubbling av IT-datapersonal på fyra år. Personal som arbetar specialiserat med IT/data har ökat med 108 procent eller 730 personer under perioden. Det är systemvetare och programmerare (+132) samt övriga dataspecialister (+559) som står för de största ökningarna. Det är inte förvånande att landstingen ökat sin personalstyrka inom data- och IT-området. Den tekniska utvecklingen har öppnat stora möjligheter att förbättra informationshantering och information genom t. ex. elektroniska journaler, vårdguiden på nätet mm. Smarta förbättringar på dessa områden har stor potential att bidra till bättre effektivitet, minskat pappersarbete och administration. En dryg fördubbling på fyra år är ändå anmärkningsvärd. Särskilt mot bakgrund av att landstingen hör till de största upphandlarna när det gäller konsulttjänster inom området. Samordningen i data/IT-frågor är dålig både mellan och inom landstingen. Det innebär att landstingens IT-satsningar blir mer personal- och kostnadskrävande än vad som hade behövt vara fallet. Samtidigt är det svårare att tillgodogöra sig vinsterna när möjligheterna att smidigt kommunicera, skicka journaler mm mellan vårdgivare förblir begränsade. Det finns åtskilliga vittnesmål om att pappersjournalerna lever kvar, sida vid sida med de nya elektroniska. 2.3 Övrig utbildad personal för administration och ledning Dessa personalkategorier har inte ökat i lika stor omfattning som den övriga byråkratin, men ökningen (675 personer eller 8,7 procent) är i alla fall nästan dubbelt så stor som ökningstakten bland den ordinarie vårdpersonalen. De personalkategorier som ökat snabbast är revisorer m. fl. (+459), journalister/författare/informatörer (+77), inköpare (+65), språkvetare/översättare/tolkar (+48) och statistiker (+39). Ökningen av byråkrati är inte lika markerad i dessa grupper, och i vissa fall säkert motiverad av satsningar på större tillgänglighet och bättre information. Likväl måste också den samlade 7
- 8. effekten av denna personalökning ifrågasättas. Det finns alltid goda skäl till inrättande av nya tjänster, men den samlade effekten kan bli mycket kostsam. 3. Övergripande orsaker till byråkratitillväxten: Det finns en rad tänkbara orsaker till den snabba byråkratitillväxten. Vilken vikt de har kan självfallet inte i detalj avgöras i en studie som denna, men det finns goda skäl för den ansvariga ledningen i landstingen, såväl som för en ny regering att skärskåda orsakerna och vidta åtgärder: 3.1 Skyddade zoner runt ledningen För det första finns det alltid en risk i organisationer som inte är konkurrensutsatta att det bildas skyddade zoner runt den politiska och administrativa ledningen. Medan resoluta besparingsprogram genomförs i verksamheten är risken alltid stor att de centrala cheferna och de medarbetare som avlastar dem och förser dem med information undantas. Det finns självfallet många undantag, men det antyds ofta att de politiskt förtroendevalda i landstingen ofta har svårt att hävda sig mot de ledande tjänstemännen. Vården är storskalig, tekniskt avancerad och försedd med starka och självmedvetna personalgrupper. Kanske är det en verksamhet som är ännu svårare att politiskt styra än den välfärdsservice som finns i kommunerna? Byråkratitillväxten är en varningsklocka som bör mana till att de nuvarande styrformerna ifrågasätts. 3.2 Nationella program kan vara byråkratidrivande. Även om landstingen formellt sett styr hälso- och sjukvårdspolitiken ingriper den nationella nivån på många sätt i verksamheten. Hur välkommen och angelägen dessa impulser än kan vara i de enskilda fallen så är risken stor för att de blir byråkratidrivande. När handlingsplanen för hälso- och sjukvården ändras, när ny lagstiftning ska implementeras eller när Socialstyrelsen kommer med nya rekommendationer är det en idé som kommer utifrån som måste tolkas och 8
- 9. omsättas. I många fall är frihetsgraderna stora för hur implementeringen ska ske vilket snarast ökar behovet av egna utredningar och utdraget förankringsarbete. Självfallet har denna styrning ofta handlat om saker som landstingen ändå skulle ha varit tvungna att genomföra förr eller senare. I vissa fall har självklart åtgärderna varit legitima. Men det är ändå mycket viktigt att minnas att centralstyrningen alltid har ett pris – i byråkrati. Och implementeringskostnaderna blir ofta betydligt mindre om behoven och idéerna till förändring har sitt ursprung inom arbetsplatsen eller organisationen, än om det kommer utifrån. 3.3 Ökade krav på patientsäkerhet Ambitionen att stärka patientsäkerheten har varit den främsta orsaken till en snabb ökning av vårdpersonalens dokumentationstvång. Dokumentationen har bidragit till att fler timmar måste användas till administration och färre till direkt patientarbete. Hanteringen av omfattande pappersjournaler har i många fall blivit tidsödande och svåröverskådlig. Något som paradoxalt nog kan medföra nya säkerhets- och kvalitetsrisker för patienterna. Datoriseringen inom vården drivs fram i förhoppningen att elektroniska journaler ska medge större överblick och göra det lättare att föra över patientinformationen i vårdkedjan. Men än så länge verkar inte detta arbete ha motsvarat förhoppningarna. De största kostnaderna för informationshanteringen är i form av minskad patienttid och mer administration för personalen, men ambitionerna att öka patientsäkerheten samt skapa bättre rutiner för informationshanteringen är nästan alltid en viktig orsak till omorganisationer och annan verksamhet som leder till fler tjänster inom ledning och administration. 3.4 Misslyckad och fragmentarisk datorisering Förbättrad IT-användning i vården har en mycket stor potential att öka effektivitet och patientsäkerhet, minska administration och korta ledtider. IT kan bli katalysatorn till en kulturrevolution i vården med ett radikalt förbättrat bemötande och stärkt makt och delaktighet för patienten. 9
- 10. Men det är ett faktum att IT-användningen så här långt måste betraktas som en besvikelse. datasatsningarna har skett fragmentiserat i landstingen och mellan vårdgivarna. Stödet och samordningen från regeringen har varit minimalt3, trots alla vackra ord och riksdagsbeslut om införande av ett nationellt hälso-nät. Bara i Stockholms läns landsting används 27 olika elektroniska journaler. Fragmentiseringen innebär digital språkförbistring där olika vårdgivare har mycket svårt att förmedla information mellan sig. Det vittnas från många delar av landet att pappersjournalen lever kvar trots att elektroniska journaler införts. Förhoppningarna om att snabba upp ”ledtiderna” i vårdkedjan har inte infriats. Däremot har mängder av dataspecialister fått jobb i landstingen. Det handlar både om operativa uppgifter, om utredningar och inte minst om upphandlingar av IT-tjänster. Landstingen hör nämligen – trots den kraftiga ökningen i dataexpertis - till landets största konsumenter av IT- konsulttjänster. Inom branschen antyds att landstingen är en guldkalv som det är lätt att göra pengar på. 3.5 Omorganisationer Från och med åttiotalet har omorganisationer i landstingen skett allt oftare. Att inte vidta några strukturförändringar från sjuttiotalets vårdmodell hade självklart inte varit något alternativ. Man bör dock vara medveten om att omorganisationer är mycket kostsamma och oftast bidrar till byråkratitillväxt under förberedelser och genomförande. För personalen är det ofta krävande och stressande att tvingas ändra sina arbetssätt. Utbyggnaden av styrfunktionerna på landstingskontoren kan bidra till att ambitionen att finna en optimal organisation blir permanent, dvs att omorganisationerna kommer att avlösa varandra. 3 Regeringen lade under våren en proposition inom området som innebär en viss kraftsamling för att nå framåt inom området, men det tidigare arbetet har varit alltför långsamt, och de nu vidtagna åtgärderna är enligt Centerpartiet otillräckliga. 10
- 11. 3.6 lllusionen om stordriftsfördelar Sjukvårdsstrukturen har genomgått stora förändringar under de senaste tjugo åren. Ambitionen har varit att korta vistelsetiderna i slutenvården och att koncentrera akutsjukvård och annan specialistsjukvård till färre enheter. Dessa ambitioner har mycket som talar för sig men troligen har tilltron till stordriftsfördelar drivits alltför långt. Eftersom sjukvård är en kostnadsintensiv verksamhet med stora investeringar i medicinsk utrustning är naturligt att sjukvårdsinrättningarna har en viss storlek för att kunna erbjuda en vård av bra kvalité och till överkomliga kostnader. Andra fördelar som man kan förvänta sig är en bättre platsbeläggning och därmed även effektivare personalanvändning. Men med växande storlek uppkommer också effektivitetsförluster. Det handlar om samordnings- och ledningsproblem, problem relaterade till personalens arbetssituation, tillgänglighetsproblem för patienterna med mera. Optima Ökad byråkratisering l storlek Längre beslutsgång Effektivitetsvinst d l Marginalavkastnin Vårdinrättningens storlek Vid en mindre vårdinrättning blir informationsvägarna kortare och beslutsgången snabbare. Detta talar för att såväl vårdkvalitet för patienten och arbetsförhållandena för personalen blir bättre vid mindre vårdinrättningar. Beslut kan fattas snabbare och med större flexibilitet. 11
- 12. Inte heller när det gäller kvaliteten tycks det finnas några belägg för att större sjukhus i sig skulle vara bättre än mindre sjukhus. Generellt råder tesen i forskningen att en högre behandlingsvolym leder till bättre resultat. Det betyder inte självklart att större sjukhus har högre vårdkvalitet. Snarare tyder det på att specialiserade kliniker kan upprätthålla en tillräcklig mängd patienter för att klara av att hålla en bättre kvalité. Det är självklart svårt eller omöjligt att säga exakt vilken den optimala storleken för ett sjukhus är. Den optimala sjukhusstorleken påverkas av många faktorer, bl.a. ledningsstrukturen, patientsammansättning, den offentliga regleringen, interna rutiner osv. Internationella studier indikerar att allt mellan 125 (Nya Zeeland) till 300 sängplatser (Maryland, USA) skulle vara ett en optimal sjukhusstorlek. De flesta studierna visar dock att omkring 7500 vårdtillfällen – eller omkring 200 sängplatser – skulle motsvara en optimal sjukhusstorlek. De få studier som har gjorts på Sverige visar att såväl de största som de minsta sjukhusen har effektivitetsproblem och att den förväntat ökade skalavkastningen uteblir vid bildande av storsjukhus. Sverige har klart större sjukhusenheter än vad som är normalt i de övriga europeiska länderna. Det tycks alltså som att tilltron till stordriftsfördelar har varit – och är – större i vårt land än i övriga Europa. År 2002 erbjöd de flesta offentliga sjukvårdsinrättningarna mellan 300 och 400 vårdplatser. Men det var 2002 inte helt ovanligt med offentliga sjukvårdsinrättningar som hade över 1000 sjukvårdsplatser till sitt förfogande, toppnoteringen var en vårdinrättnig med över 2000 vårdplatser till sitt förfogande. Om man jämför motsvarande siffror för svensk privat driven sjukvård var siffrorna samma år mellan 100 och 150 vårdplatser. 12
- 13. Genomsnittlig sjukhusstorlek 600 500 Antal sängar 400 300 200 100 0 k n na e n n nd d e e ar z l ie ie ie an ik ik ig ei er la lg m an kr r er Ita hw Irl er sk nd an Be an Sv Sp st Ty Sc lä D Fr Ö er ed N Land Källa: Söderström och Lundbäck 2002 Med bakgrund mot de svenska sjukhusens storlek är därför inte effektivitetsvinster – varken ekonomiska eller kvalitetsmässiga – att vänta i sjukhussammanslagningar, snarare i sjukhusuppdelningar. Dessa iakttagelser stärks när man följer utvecklingen vid stora sammanslagningar och storskaliga omorganisationer i svenska landsting. Sammanslagningen i Stockholms län av Karolinska Institutet, Huddinge sjukhus, Södersjukhuset m fl till en enhet är fortfarande ny, men så här långt kan man konstatera betydligt högre kostnader än beräknat och ökad vantrivsel bland personalen. Det folkliga missnöjet med vården är påtagligt om man tittar på mediarapporteringen, inte minst på insändar- och debattsidor. En återkommande fråga är här just ifrågasättandet av storsjukhus, sjukhussammanslagningar och sjukhusnedläggningar. Självfallet kan man inte kategoriskt ta avstånd från stora hus i sjukvården. Det finns också fall där organisationen är ännu större och mer ohanterlig än de enskilda vårdlokalerna påskiner. Vi inser också att det i många fall kan finnas behov av ökad specialisering inom avancerad sjukvård. Men även i dessa fall gäller det att försäkra sig om att den enskilda enheten har en hanterlig storlek. Det är dags att rikta ett starkt varningens finger till övertron på planerade ekonomiska 13
- 14. stordriftsfördelar och söka organisationsformer som bevarar synlighet, inflytande och ansvarstagande för medarbetarna. 4 Förslag för att bryta byråkratiseringen: Med bakgrund av den forskning som finns om vårdens organisering föreslår centerpartiet ett krafttag för att bryta byråkratiseringen och öka vårdens och vårdpersonalens frihet: Inför patientpeng i landstingen och minimera den politiska och byråkratiska detaljstyrningen. Bra vård kräver att den viktigaste resursen, personalens engagemang, tas tillvara. Istället för att styra vården uppifrån föreslår vi omfattande valfrihetsreform där pengarna följer patienten och som i större utsträckning låter vården organisera sig själv i korstryck med patienternas fria val. Det finns naturligtvis en rad praktiska svårigheter förknippade med en sådan reform, t. ex. i vilken grad kapiterings- och prestationsbaserade ersättningar ska användas. Det kommer även fortsättningsvis finnas behov av politisk styrning, särskilt när det gäller den högspecialiserade vården. Men inriktningen bör vara om principen om patientpeng införs och den direkta styrningen minimeras. Begränsa och förtydliga den politiska rollen. Uppdraget för politiken blir att definiera vårduppdraget samt att ställa upp regelverk och ersättningsregler för utförare som får en självständig ställning. Viss politisk styrning av vården kan vara befogad när det gäller till exempel den högspecialiserade vården. Bryt upp det offentliga vårdmonopolet. Släpp fram en mångfalden av privata och personaldrivna vårdgivare. Privata vårdgivare kommer att ha ett starkt ekonomiskt incitament att eftersträva effektivitet. Det kommer att premiera en arbetsorganisation som skapar överblick och tar tillvara personalens idéer och engagemang. I framtiden bör mer än hälften av hälso- och sjukvården bedrivas utan offentligt huvudmannaskap. Den offentligt bedrivna vården kommer att få goda exempel att lära sig av. 14
- 15. Förstärk vårdgarantin. Ge patienter rätt att redan efter en månads väntetid söka vård hos alla privata eller offentliga vårdgivare, både i Sverige och i andra EU-länder. På så vis kan vi snabbt skapa en ”spot-marknad” för vård som skapar konkurrens och sätter tillgänglighet och bemötande i fokus. Inför ETT nationellt hälsonät med elektroniska journaler och öppna kvalitetsregister. Det kostar en del men kan spara mycket mer genom ökad patientsäkerhet, bättre ”logistik” och snabbare vårdkedjor. Det skulle lyfta den tunga bördan att uppfinna ett eget elektroniskt journalsystem från de enskilda landstingen och vårdgivarna. De enda förlorarna torde vara datakonsulterna som gjort stora förtjänster på landstingens IT-satsningar. Omforma befintliga storsjukhus till ”sjukvårdshotell” där de olika avdelningarna drivs som fristående enheter i privat, offentlig eller personaldriven regi. Tillsätt en avbyråkratiseringsutredning. Reducera lagstiftning, dokumentationstvång och annat pappersarbete. Att reformera vårdens styrning och organisation blir en viktig uppgift för en Alliansregering och nya ickesocialistiska majoriteter i landstingen. Vågar vi släppa en avsevärd del av den politiska detaljstyrningen av vården så skapas stora möjligheter att öka både patienternas och personalens egenmakt samtidigt som effektiviteten stärks. Då kan också vården bli en framtidsbransch för nya jobb, med stark verksamhetsutveckling och möjlighet att exportera vårdtjänster på en europeisk marknad. 15
- 16. Bilaga: Statistiken per personalkategori Ökning CHEFER inom landstingen 2000 2001 2002 2003 2004 Ökning procent 1110 högre ämbetsmän och politiker 117 96 96 100 107 -10 -8,5 1120 chefstjänstemän i intresseorganisationer 0 0 0 9 8 8 1210 verkställande direktörer, verkschefer m.fl. 45 43 49 46 44 -1 -2,2 1222 driftchefer inom tillverkning, el- m.m. 6 5 6 4 1 -5 -83,3 1223 driftchefer inom byggverksamhet 18 22 35 41 32 14 77,8 1224 driftchefer inom handel, restaurang, mm 30 23 26 29 30 0 0,0 1225 driftchefer inom finansiell verksamhet m.m. 0 0 0 12 17 17 1226 verksamhetschefer inom off förvaltning m.m. 388 417 496 476 565 177 45,6 1227 verksamhetschefer inom utbildning 172 166 145 118 120 -52 -30,2 1228 verksamhetschefer inom vård och omsorg 492 517 489 627 681 189 38,4 1229 övriga drift- och verksamhetschefer 20 12 8 27 27 7 35,0 1231 ekonomichefer och administrativa chefer 252 295 351 303 304 52 20,6 1232 personalchefer 126 130 121 164 145 19 15,1 1233 försäljnings- och marknadschefer 20 10 2 -20 -100,0 1234 reklam- och pr-chefer 1 5 17 22 21 20 2000,0 1235 inköps- och distributionschefer 12 17 24 13 12 0 0,0 1236 it-chefer 52 48 47 54 63 11 21,2 1237 forsknings- och utvecklingschefer 3 49 61 46 41 38 1266,7 1239 övriga chefer inom specialområden 10 5 8 19 26 16 160,0 1311 chefer för mindre företag inom jordbruk mm 0 0 0 0 5 5 1314 chefer för mindre företag inom handel mm 0 0 0 1 0 0 1318 chefer för mindre enheter inom vård mm 2 19 11 9 11 9 450,0 1319 chefer för övriga mindre företag och enheter 2 2 2 2 3 1 50,0 Summa chefer 1768 1881 1994 2122 2263 495 28,0 Index 100,0 106,4 112,8 120,0 128,0 28,0 28,0 Utbildad administrativ personal inom Ökning landstingen 2000 2001 2002 2003 2004 Ökning procent 2411 revisorer m.fl. 224 272 338 387 683 459 204,9 2412 personaltjänstemän och yrkesvägledare 91 80 98 57 69 -22 -24,2 2413 marknadsanalyker och marknadsförare 1 1 2 1 3 2 200,0 2414 organisationsutvecklare 12 12 2419 övriga företagsekonomer 2 2 2 2423 företags-, förvaltnings- och organisationsjurister 20 17 17 22 23 3 15,0 2441 nationalekonomer 13 10 -13 -100,0 3416 inköpare 30 33 42 75 95 65 216,7 3433 redovisningsekonomer m.fl. 1 1 22 5 5 4 400,0 16
- 17. 2122 statistiker 10 20 36 41 49 39 390,0 2470 administratörer i offentlig förvaltning 6908 7148 6983 7104 6909 1 0,0 2480 administratörer i intresseorganisationer 2 7 15 -2 -100,0 2444 språkvetare, översättare och tolkar 213 203 204 239 261 48 22,5 2451 journalister, författare, informatörer m.fl. 73 85 106 123 150 77 105,5 Summa administratörer/informatörer 7586 7877 7863 8056 8261 675 8,9 Index 99,9 103,7 103,5 106,0 108,7 8,88509 8,9 Ökning Datapersonal inom landstingen 2000 2001 2002 2003 2004 Ökning procent 2131 systemerare och programmerare 111 246 211 215 243 132 118,9 2139 övriga dataspecialister 309 304 859 898 868 559 180,9 3121 datatekniker 257 261 117 232 296 39 15,2 Summa datapersonal 677 811 1187 1345 1407 730 107,8 Index 100,0 119,8 175,3 198,7 207,8 107,829 107,8 Ökning Vårdpersonal inom landstingen 2000 2001 2002 2003 2004 Ökning procent 2221 läkare 20711 21027 20781 21909 23281 2570 12,4 2222 tandläkare 3262 3267 3245 3234 3206 -56 -1,7 2224 apotekare 1 .. .. 3 3 2 200,0 2225 logopeder 557 550 595 610 648 91 16,3 2229 övriga hälso- och sjukvårdsspecialister 67 65 103 112 149 82 122,4 2231 barnmorskor 3732 3550 3206 3795 4051 319 8,5 2232 avdelningschefer, vårdavdelning/mottagning 7157 7136 6659 6841 6853 -304 -4,2 2233 akutsjuksköterskor m.fl. 1135 1301 4936 7554 6455 5320 468,7 2234 barnsjuksköterskor 824 819 723 834 900 76 9,2 2235 distriktssköterskor 5543 5416 5762 5858 5874 331 6,0 2236 andra sjuksköterskor med särskild kompetens 980 897 1099 1123 1069 89 9,1 2491 psykologer m.fl. 2854 3154 3202 3267 3381 527 18,5 3221 arbetsterapeuter 3409 3473 3519 3543 3602 193 5,7 3223 dietister 436 460 438 466 485 49 11,2 3224 optiker 39 40 40 43 49 10 25,6 3225 tandhygienister 1225 1355 1363 1425 1484 259 21,1 3226 sjukgymnaster m.fl. 4985 4935 4985 4999 5036 51 1,0 3229 övriga terapeuter 513 529 557 555 576 63 12,3 17
- 18. 3231 sjuksköterskor, medicin/kirurgi 32073 33396 4329 1986 1736 -30337 -94,6 3232 operationssjuksköterskor 817 634 942 1472 1350 533 65,2 3233 geriatriksjuksköterskor 812 698 572 587 662 -150 -18,5 3234 sjuksköterskor, psykiatrisk vård 2633 1552 1885 1982 2496 -137 -5,2 3235 röntgensjuksköterskor 1089 1301 956 1249 1352 263 24,2 3239 övriga sjuksköterskor 1229 1006 25883 26773 30279 29050 2363,7 3240 biomedicinska analytiker 5037 5048 5098 5338 5784 747 14,8 3461 behandlingsassistenter m.fl. 589 512 490 526 436 -153 -26,0 4112 kontorssekreterare, läkarsekreterare m.fl. 13201 13409 13535 14096 14279 1078 8,2 5131 barnskötare m.fl. 2617 2547 2366 2337 2351 -266 -10,2 5132 undersköterskor, sjukvårdsbiträden m.fl. 36669 37206 36686 37541 36599 -70 -0,2 5133 vårdbiträden, personliga assistenter m.fl. 91 75 85 83 38 -53 -58,2 5134 skötare och vårdare 11582 10958 10719 10809 10420 -1162 -10,0 5135 tandsköterskor 6271 6220 6144 6086 6000 -271 -4,3 5139 övrig vård- och omsorgspersonal 513 541 535 514 506 -7 -1,4 5141 frisörer, hudterapeuter m.fl. 223 226 219 246 242 19 8,5 Summa vårdpersonal 172876 173303 171657 177796 181632 8756 5,1 Index 100,0 100,2 99,3 102,8 105,1 5,1 5,1 18